2007-11-24
(M) och (S) svenskfientliga
Mona Sahlins agerande i invandringspolitiken kan ha givit intryck av att  socialdemokratin tillhör de mest svenskfientliga partierna i riksdagen. I dagens  läge är också skillnaderna mellan de sju minimala, men för ett decennium sedan  var det annorlunda. Vad är det som har hänt med sossarna?
Jag syftar på  en nu bortglömd s-proposition om flyktingpolitiken: "Aktiv flykting och  migrationspolitik", prop. 1990/91:195. Bakgrunden till denna var den plötsliga  ökningen av asylsökande 1989, av icke-flyktingar.
En intervju 1991  med invandringsministern, Maj-Lis Lööw. "Det räcker inte bara med hjärta inom  flyktingpolitiken", konstaterades i ingressen. Ur intervjun:
"- Är man  rasist om man vill att Sverige ska ta emot färre flyktingar?
- Det är,  tycker jag, en term som används alldeles för lättvändigt. 'Rasist' är man om man  har en ideologi om att den svenska rasen är överlägsen andra människor.
-  Vi har ju haft en mycket stor ström av asylsökande på senaste tiden. Det är  inget konstigt om en del tycker det blivit litet för mycket."
"Målet  måste vara att människor ska ha möjligheter att bo kvar i, och bygga upp, sina  egna länder. Just detta är den centrala tankegången i den proposition  (1990/91:195) som s-regeringen nyligen presenterat för riksdagen!"
I  artikeln konstaterades att strömmen av asylsökande från Chile ökade samtidigt  som Chile alltmer demokratiserades. Det var här fråga om migration, inte om  politiska flyktingar. I en redaktionell kommentar skrev jag:
"Egentligen  borde de vara självklart: Att det är skillnad på att fly undan politisk  förföljelse och att flytta för att få högre standard.
Må vara att ingen  kan moralisera över den som försöker komma undan fattigdom och då anför de skäl  som ger en chans att få stanna. Men svenska invandringsmyndigheter ställs genom  mängden av asylsökande inför en ekvation som inte går ihop:
De som inte  är asylberättigade ska inte få stanna.
De som är verkliga asylfall ska få  stanna, ingen ska riskera att skickas tillbaka till fängelse och tortyr. Misstag  får ej begås.
Allt ska ske snabbt, väntetiderna får inte bli  långa.
Det borde också vara självklart att u-ländernas problem inte kan  lösas genom att dess befolkningar flyttar till i-länderna. U-länderna måste  själva utvecklas, genom ansträngningar från sina egna invånare.
Vad vi i  Sverige kan medverka till är att skapa förutsättningar, genom att trycka på för  att mänskliga rättigheter ska respekteras och en demokratisk verksamhet bli  möjlig.
Här är några citat ur den nämnda propositionen:
"...varje  land har ett ansvar för sina egna medborgare"
"Vi måste lämna den alltför  idylliserade och romantiska beskrivningen av det mångkulturella och välja en mer  realistisk utgångspunkt."
"Klarare distinktion bör göras mellan dem som  bör ha en ovillkorlig rätt att stanna i Sverige och övriga  immigrationssökande."
"En mycket stor andel av de asylsökande i Europa är  inte i behov av internationellt rättslig skydd."
"Sverige bör utveckla  och föra en aktiv flykting- och immigrationspolitik, som utifrån ett  helhetstänkande och en humanitär grundsyn tar sikte på att dels undanröja eller  lindra orsaker bakom flykt och påtvingad migration, dels skapa ett system för  regleringen av invandringen som bättre än det nuvarande ger rätten att stanna i  vårt land till dem som bäst behöver det."
Med "helhetstänkande" avsågs,  två moment:
1. Flykting- och migrationströmmar ska i möjligaste mån  förebyggas, genom att åtgärda deras orsaker.
2. Där flyktingströmmar ändå  uppstår ska man i första hand hjälpa på plats, då detta är mest  kostnadseffektivt, 1) samtidigt som det underlättar ett återvändande.  2)
Propositionen vill också värna asylinstitutionen, genom att motverka  missbruk av den. Asyl skulle ges åt politiskt förföljda, inte åt andra. Den  försökte få asylinstitutionen att fylla den funktion som den kommit till för att  fylla.
Denna s-proposition torpederades dock av den regering som  tillträdde efter den borgerliga valsegern 1991 - med moderaten Carl Bildt som  statsminister och folkpartisten Birgit Friggebo som invandringsminister.  Skadorna av detta är nu omöjliga att reparera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar